Drug Abuse
Vissa snorkar kokain på krogen. Andra äter tills de spyr. Eller inte alls. Vissa röker, dricker och knullar och det är väl inget fel med det... För mycket socker, för mycket träning, för mycket shopping. För fet, för ensam, för rik. Vissa missbrukar heroin, andra missbrukar människor.
Jag kanske är lite sån. Tror att någon annan kan ge mig nått fattas. Men vad är det?
Knarkare är vi allihopa. Jag med... och du med...
Ytligheter
Finns det nått mer avtändande. Måste bara få det sagt. Var inne på stureplan.se nyss. Kanske för att se om det var så illa som jag trodde.
Det var värre. Det är så man tappar tron på mänskligheten. 
No offense to you Mr. von Stropp.
mmm
Sverige dansar och ler.
I alla fall jag när jag ser Magnus Betner.
I alla fall jag när jag ser Magnus Betner.
Flirt med ditt ex
Du vet att han är singel. Du vet han är relativt bra pojkvännsmaterial. Du vet han funkar i sägen. Rolig, söt, och isen är redan bruten.
Är det okej att stöta på kompisens ex?
Jag har en "vän" som är min spegel ut mot dating-livet. Testar allt. Internet, krogen, kvällskursen. "Ju fler man datar, ju bättre blir man på att veta vad det egentligen är man vill ha".
Är det verkligen så? I så fall, borde jag inte ha en susning. Själv är jag (måste erkännas) totalt bakom flötet vad gäller att som har med dating att göra. Är rädd för internet. Tycker fulla killar på krogen är avtändande. Och funderar fortfarande på vilken kvällskurs som skulle ger bäst utfall. Inte salsa-kvällskursen i alla fall... Den har jag testat. Total katastrof!
Sen att lyssna på hennes historier om mer eller mindre lämpliga dating-objektet, invecklade dating regler, och tillkrånglade sex-relationer, tillför tillräckligt med spänning i mitt liv. Och får mig att varje gång jag funderar på att ge mig in där, tänka till en gång extra, och sen skita i det.
Vem ska ta första steget? Ska man bjuda på drinkar, eller är det för uppenbart? Vem ska ta telefonnummer? Vem ska ringa? Och när? En dag, två dagar? Middag? När ska man ha sex? Who the fuck cares?
Men detta kan tydligen vara avgörande spelregler i dating-livets obegripliga värld, och kan innebära ett abrupt slut på en lyckad date om man inte skulle råka följa.
Här om sisten träffade min vän en söt instruktör på sin yoga klass. Vältränad, charmig och hennes väninnas ex(!). Min vän kände att det lång stark attraktion i luften och blev säkert lite sugen. Hon berättde för sin väninna att hon träffat hennes ex på yogan. Väninnan tyckte det var roligt och sa att hon borde berätta att de var vänner. Min vän funderade lite... Om hon berättde att de var vänner skulle kanske flitren vara bruten. Man vet ju inte vad han skulle ha för inställning till att knulla sitt ex kompis. Jag suckade något ljudligt och tyckte kanske inte det var en så lysande ide. Men hon försäkrade att väninnan sagt att det inte skulle göra nått om de flirtade med varandra. "Det hade ändå inte varit så seriöst". Yeah right, tänkte jag i mitt stilla sinne. I väntan på den spännande fortsättningen slutade han som instruktör, och jag fick aldrig reda på om det blivit något sex eller inte. Lite tråkigt, men dock så skönt att slippa veta.
Dating-reglerna må vara invecklade, och inte alltid baserade på sunt förnuft.
Mina är destå enklare; Gå på känsla och knulla aldrig dina vänners ex. Någon som har barn, flickvän, eller är psykiskt instabil. I alla fall inte vad du vet...
Och det har gått ganska bra hittills.
Är det okej att stöta på kompisens ex?
Jag har en "vän" som är min spegel ut mot dating-livet. Testar allt. Internet, krogen, kvällskursen. "Ju fler man datar, ju bättre blir man på att veta vad det egentligen är man vill ha".
Är det verkligen så? I så fall, borde jag inte ha en susning. Själv är jag (måste erkännas) totalt bakom flötet vad gäller att som har med dating att göra. Är rädd för internet. Tycker fulla killar på krogen är avtändande. Och funderar fortfarande på vilken kvällskurs som skulle ger bäst utfall. Inte salsa-kvällskursen i alla fall... Den har jag testat. Total katastrof!
Sen att lyssna på hennes historier om mer eller mindre lämpliga dating-objektet, invecklade dating regler, och tillkrånglade sex-relationer, tillför tillräckligt med spänning i mitt liv. Och får mig att varje gång jag funderar på att ge mig in där, tänka till en gång extra, och sen skita i det.
Vem ska ta första steget? Ska man bjuda på drinkar, eller är det för uppenbart? Vem ska ta telefonnummer? Vem ska ringa? Och när? En dag, två dagar? Middag? När ska man ha sex? Who the fuck cares?
Men detta kan tydligen vara avgörande spelregler i dating-livets obegripliga värld, och kan innebära ett abrupt slut på en lyckad date om man inte skulle råka följa.
Här om sisten träffade min vän en söt instruktör på sin yoga klass. Vältränad, charmig och hennes väninnas ex(!). Min vän kände att det lång stark attraktion i luften och blev säkert lite sugen. Hon berättde för sin väninna att hon träffat hennes ex på yogan. Väninnan tyckte det var roligt och sa att hon borde berätta att de var vänner. Min vän funderade lite... Om hon berättde att de var vänner skulle kanske flitren vara bruten. Man vet ju inte vad han skulle ha för inställning till att knulla sitt ex kompis. Jag suckade något ljudligt och tyckte kanske inte det var en så lysande ide. Men hon försäkrade att väninnan sagt att det inte skulle göra nått om de flirtade med varandra. "Det hade ändå inte varit så seriöst". Yeah right, tänkte jag i mitt stilla sinne. I väntan på den spännande fortsättningen slutade han som instruktör, och jag fick aldrig reda på om det blivit något sex eller inte. Lite tråkigt, men dock så skönt att slippa veta.
Dating-reglerna må vara invecklade, och inte alltid baserade på sunt förnuft.
Mina är destå enklare; Gå på känsla och knulla aldrig dina vänners ex. Någon som har barn, flickvän, eller är psykiskt instabil. I alla fall inte vad du vet...
Och det har gått ganska bra hittills.
I love boobs
Läste på aftonbladet.se att det är inne med push-up (ehh, ni menar silicon?). Inte igen väl? Sluta! Det är fult!
Paris Hilton är den senaste att hakat på trenden, med Britney, Posh-spice och Jessica Simpson i spetsen.
Ja ni får säga vad ni vill. Alla vet att de är FAKE!
Måste ändå säga att jag är tolalt oförmögen att förstå varför. Vad är grejen med att trycka upp brösten under hakan i en allt för ofta för liten topp? Någon?
Totalt ointressant, osexigt och framför allt osmakligt.
Nej tack!
Mening eller inte? Det är frågan
Kanske var det inte meningen att det skulle vara vi. Huset. Barnen. Vi visste vad de skulle heta. Allt vi tänkte göra. Drömmarna, minnena, allt det jag trodde var för alltid var nog inte meningen...
Fuck that! Det var det visst!
Kanske städade jag inte tillräckligt mycket! Var dålig på att göra matlådor. Gnällde säket för ofta på meningslösa bagateller som gjorde dig galen. Kanske hade jag inte tillräckligt stark karaktär. Behövde mer bekräftelse. Kanske fick jag inte tillräkligt med kärlek som barn. Fick dig att tappa förtroendet för mig. På oss. Behandla mig respektlöst.
Kanske sa vi för mycket dumt som ändå ingen menade. För att man var arg, men mest ledsen...
Kanske älskade jag dig inte som jag borde.
Men att så här efteråt komma med en så dålig ursäkt som att det inte var meningen är bara ett hån mot de fem år vi hade tillsammans.
De var allt annat än inte meningen.
Det kommer smygande. "Det var inte meningen", så fort man stöter på en motgång, är ett effektivt sätt att avleda alla skuldkänskor och annat otyg som spökar i huvudet. Säkert typiskt svenskt.
Så länge det inte var meningen kunde det inte ha gått på nått annat sätt, och jag har därigenom gjort mig så gott som skuldfri gentemot alla anklagelser om att jag skulle ha gjort nått fel/kunnat gjort nått annolunda. "Det hade ändå slutat likadant. Det var ju trotts allt inte meningen från början". Och det känns skönt.
När ska vi sluta skylla på en mening som i själva verket bara är ett substitut för vårt dåliga samvete?
Fuck that! Det var det visst!
Kanske städade jag inte tillräckligt mycket! Var dålig på att göra matlådor. Gnällde säket för ofta på meningslösa bagateller som gjorde dig galen. Kanske hade jag inte tillräckligt stark karaktär. Behövde mer bekräftelse. Kanske fick jag inte tillräkligt med kärlek som barn. Fick dig att tappa förtroendet för mig. På oss. Behandla mig respektlöst.
Kanske sa vi för mycket dumt som ändå ingen menade. För att man var arg, men mest ledsen...
Kanske älskade jag dig inte som jag borde.
Men att så här efteråt komma med en så dålig ursäkt som att det inte var meningen är bara ett hån mot de fem år vi hade tillsammans.
De var allt annat än inte meningen.
Det kommer smygande. "Det var inte meningen", så fort man stöter på en motgång, är ett effektivt sätt att avleda alla skuldkänskor och annat otyg som spökar i huvudet. Säkert typiskt svenskt.
Så länge det inte var meningen kunde det inte ha gått på nått annat sätt, och jag har därigenom gjort mig så gott som skuldfri gentemot alla anklagelser om att jag skulle ha gjort nått fel/kunnat gjort nått annolunda. "Det hade ändå slutat likadant. Det var ju trotts allt inte meningen från början". Och det känns skönt.
När ska vi sluta skylla på en mening som i själva verket bara är ett substitut för vårt dåliga samvete?
Fresh Feeling
Idag vaknade jag på rätt sida, i rätt säng. Känns som jag håller på att tappa det. Eller bli tappad. Ramlar, faller, kalla det vad ni vill. Något jag har byggt upp bryts ner mer och mer för varje dag. Och det känns rätt bra. Funderar inte så mycket längre. Flyter bara med. Vet inte var jag hamnar riktigt, men på nått vis känns det också okej. Att inte veta. Inte kunna styra och bestämma. Bara ge efter och hoppas på det bästa.
Tror det kommer gå bra.
There's Only Us
There's Only This
Forget Regret
Or Life Is Yours To Miss
No Other Road
No Other Way
No Day But Today
Tror det kommer gå bra.
There's Only Us
There's Only This
Forget Regret
Or Life Is Yours To Miss
No Other Road
No Other Way
No Day But Today
Nära döden upplevelse
Livet passerar revy. Inbillar mig det i alla fall. Flimmer, flimmer.
Ljus i tunnlar. Mörker och smärta. Mormor och farmor. Tappade vagnar och tomtar på loftet. Tankarna snurrar. Tallar och granar susar förbi. Allt i slowmotion. Kan man susa i slowmotion? tänkte jag.
Snart. Snaaaart, dör jag..
Någon hundradels sekund kanske man till och med är död.
Och jag pratar inte om baksmälla. Även om syntomen är slående lika, och att jag varje gång är helt säker på att det är exakt så det känns när man dör, så nej. Nej, jag menar en riktig nära döden upplevelse. De som får en att uppskatta livet. Inte bara säga att man aldrig ska dricka igen.
En sån hade jag idag. En liten nära döden upplevse. Lagom läskig, pirrig och dramatisk. Men tillräcklig för att jag skulle värdesätta livet lite extra idag. I alla fall reflektera över att jag har ett, och gå igenom alla nyinkomna jobb på ams's hemsida.
Ganska uppiggande faktiskt.
Det är så jag säger det
Dagens citat:
"Som Edward Scissorhands, fast med disk"
Rickard angående en snabb röjning efter frukost.
Dagens text-rad:
"Kom ihåg att det är jag som känner en bot"
Dagens, veckans, okej hela jävla sommarens text-rad. Och hur ska vi nånsin kunna glömma?!
Dagens insikt:
"Dumma människor är aldrig ledsna..."
Katarina angående hur vida korkade människor vet om hur korkade de är... ja just det.
Dagens smicker:
"Fin cykel. Har du fått den i konfirmations-present?"
Alkis, utanför lägenhegten.
Dagens diskriminering:
"I dam t-shirt."
Amanda, efter Rickards kommentar "Det är tur ni har en riktig man på frukosten."
Dagens avlyssning:
"Vi ska ha ett stort krusifiks med Jesus med en motorsåg i ögat"
Par diskuterar vad de ska ha på väggen i sitt sovrum. Antar det är sånt folk brukar prata om...ehh. Psyco.
Dagens politik (eller andra diskriminering om man så vill):
"Jag väljer Marit - man vill ju prata också"
Lars Lejonborg svarar på frågan vem av Viktoria Silvstedt eller Marit Paulson han helst skulle tillbringa 15 minuter tillsammans med. Vem skulle i övrigt villja prata med Lars Lejonborg i 15 minuter?
Dagens låt:
Clubbed to death - Rob D
Dagens sammanfattning:
Jag går hem nu.
"Som Edward Scissorhands, fast med disk"
Rickard angående en snabb röjning efter frukost.
Dagens text-rad:
"Kom ihåg att det är jag som känner en bot"
Dagens, veckans, okej hela jävla sommarens text-rad. Och hur ska vi nånsin kunna glömma?!
Dagens insikt:
"Dumma människor är aldrig ledsna..."
Katarina angående hur vida korkade människor vet om hur korkade de är... ja just det.
Dagens smicker:
"Fin cykel. Har du fått den i konfirmations-present?"
Alkis, utanför lägenhegten.
Dagens diskriminering:
"I dam t-shirt."
Amanda, efter Rickards kommentar "Det är tur ni har en riktig man på frukosten."
Dagens avlyssning:
"Vi ska ha ett stort krusifiks med Jesus med en motorsåg i ögat"
Par diskuterar vad de ska ha på väggen i sitt sovrum. Antar det är sånt folk brukar prata om...ehh. Psyco.
Dagens politik (eller andra diskriminering om man så vill):
"Jag väljer Marit - man vill ju prata också"
Lars Lejonborg svarar på frågan vem av Viktoria Silvstedt eller Marit Paulson han helst skulle tillbringa 15 minuter tillsammans med. Vem skulle i övrigt villja prata med Lars Lejonborg i 15 minuter?
Dagens låt:
Clubbed to death - Rob D
Dagens sammanfattning:
Jag går hem nu.
Pärlor
Det kryper. Kliar och skaver. Ömsa skin. Heter det. Abstinens.
Alla känslor fastnar i halsen. Alla ord. Som pärlor. Röda, blå, svarta. Vissa strålar som solljus. Andra, skär som knivar. Gör det svårt att andas.
Några kittlas. Kan inte låta bli att le.
Drömmer om dig. Saker jag aldrig kan berätta. Du smakar salt och sött.
Det sjunger när du ler, och du har stjärnor i dina ögon.
Jag ler, och får svårare att andas.
Vad är kärlek?
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten, men gläds med sanningen.
Allt bär den , allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Allt jag gjorde var för kärleks skull.
Allt bär den , allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Allt jag gjorde var för kärleks skull.
Ett av universums mysterier
Bistromatikdriften är det nya underbara sättet att färdas över de oändliga mörka svalgen mellan stjärnorna utan att behöva ägna sig åt livsfarliga schackrandet med osannolikhetsfaktorer.
Bistromatiken är i sig ett nytt underbart sätt att förstå sig på tal och talseriers beteende. På samma sätt som Einstein upptäckte att tiden inte är något absolut, utan är beroende av observatörens rörelse i rummet, och att rummet inte är absolut utan beror av observatörens rörelse i tiden, har man nu upptäckt att talen inte är absoluta utan beror av observatörens rädsla i restauranger.
Det första icke-absoluta talet refererar till det antal personer för vilket bordet är reserverat. Detta varierar under loppet av de tre första telefonsamtalen till restaurangen, och har sedan ingen bestämd relation till det antal som faktiskt tar plats, eller till det antal personer som kontinuerligt ansluter sig till sällskapet efter filmen/matchen/festen, eller till det antal personer som avlägsnar sig när de ser vilka andra personer som kommer.
Det andra icke-absoluta talet anger det klockslag vid vilket man kommit överens om att träffas. Detta tal är sedan länge känt för att vara ett av de mest obegripliga av alla matematiska begrepp, ett reciproximativt tal, som endast kan definieras såsom varande allt annat än sig självt. Med andra ord den överenskomna tidpunkten är den enda tidpunkt vid vilken det är uteslutet att någon i sällskapet ska infinna sig. Reciproximativa tal spelar nu en allt viktigare roll i alltflera grenar av matematiken, inklusive statistik och bokföring, och utgör också själva råmaterialet till de ekvationer som används för att styra Någon Annans Problem-fältet.
Det tredje, det allra mest icke-absoluta fallet av absolut relativitet finns i förhållandet mellan antalet poster på notan, det angivna priset, antalet personer vid bordet, samt vad var och en är beredd att betala för. (Antalet personer som faktiskt har pengar på sig är irrelevant i detta fall.)
De häpnadsväckande matematiska oegentligheter som ständigt blev uppenbara i denna situation förblev outforskade i århundraden, helt enkelt därför att ingen tog dem på allvar. De hänfördes tidigare alltid till sådana saker som konvenans, brist på uppfostran, illvilja, ytlighet, trötthet, känslosamhet, eller att det var lite sent. Och följande morgon kunde ingen minnas någonting. De testades inte heller under laboratoriemässiga förhållanden, självklart, eftersom de aldrig uppstod i laboratorier, åtminstånde inte i respektabla laboratorier.
Därför var det först i och med fickdatorerna som den uppseendeväckande sanningen stod klar, nämligen denna:
Tal skrivna på restaurangnotor i restauranger följer inte samma matematiska lagar som tal skrivna på andra slag av papperslappar och på andra ställen i universum.
Detta enda, enkla faktum tog den vetenskapliga världen med storm. Det blev en fullkomlig revolution. Så många konferenser hölls i så många förstklassiga restauranger att en hel generations bästa hjärnor dog ut i fettsot eller hjärtslag och den matematiska vetenskapen låg nere i årtionden. Sakta men säkert fick man upp ögonen för innebörden i denna nya sanning. Till en början hade den varit lite för mycket på en gång, lite för vansinnig, lite för lik någonting som Mannen-på-gatan skulle ha sagt "Det där visste jag redan" om. Men så uppfann man uttryck som Interaktiv Subjektivitet, och då kunde alla koppla av och fortsätta som förut.
Dom små grupper av munkar som hade börjat drälla omkring utanför större forskningsinstitut och sjöng långa litanior om att världen bara är en produkt av sin egen fantasi, fick äntligen sina kulturpengar och kunde gå hem.
Bistromatiken är i sig ett nytt underbart sätt att förstå sig på tal och talseriers beteende. På samma sätt som Einstein upptäckte att tiden inte är något absolut, utan är beroende av observatörens rörelse i rummet, och att rummet inte är absolut utan beror av observatörens rörelse i tiden, har man nu upptäckt att talen inte är absoluta utan beror av observatörens rädsla i restauranger.
Det första icke-absoluta talet refererar till det antal personer för vilket bordet är reserverat. Detta varierar under loppet av de tre första telefonsamtalen till restaurangen, och har sedan ingen bestämd relation till det antal som faktiskt tar plats, eller till det antal personer som kontinuerligt ansluter sig till sällskapet efter filmen/matchen/festen, eller till det antal personer som avlägsnar sig när de ser vilka andra personer som kommer.
Det andra icke-absoluta talet anger det klockslag vid vilket man kommit överens om att träffas. Detta tal är sedan länge känt för att vara ett av de mest obegripliga av alla matematiska begrepp, ett reciproximativt tal, som endast kan definieras såsom varande allt annat än sig självt. Med andra ord den överenskomna tidpunkten är den enda tidpunkt vid vilken det är uteslutet att någon i sällskapet ska infinna sig. Reciproximativa tal spelar nu en allt viktigare roll i alltflera grenar av matematiken, inklusive statistik och bokföring, och utgör också själva råmaterialet till de ekvationer som används för att styra Någon Annans Problem-fältet.
Det tredje, det allra mest icke-absoluta fallet av absolut relativitet finns i förhållandet mellan antalet poster på notan, det angivna priset, antalet personer vid bordet, samt vad var och en är beredd att betala för. (Antalet personer som faktiskt har pengar på sig är irrelevant i detta fall.)
De häpnadsväckande matematiska oegentligheter som ständigt blev uppenbara i denna situation förblev outforskade i århundraden, helt enkelt därför att ingen tog dem på allvar. De hänfördes tidigare alltid till sådana saker som konvenans, brist på uppfostran, illvilja, ytlighet, trötthet, känslosamhet, eller att det var lite sent. Och följande morgon kunde ingen minnas någonting. De testades inte heller under laboratoriemässiga förhållanden, självklart, eftersom de aldrig uppstod i laboratorier, åtminstånde inte i respektabla laboratorier.
Därför var det först i och med fickdatorerna som den uppseendeväckande sanningen stod klar, nämligen denna:
Tal skrivna på restaurangnotor i restauranger följer inte samma matematiska lagar som tal skrivna på andra slag av papperslappar och på andra ställen i universum.
Detta enda, enkla faktum tog den vetenskapliga världen med storm. Det blev en fullkomlig revolution. Så många konferenser hölls i så många förstklassiga restauranger att en hel generations bästa hjärnor dog ut i fettsot eller hjärtslag och den matematiska vetenskapen låg nere i årtionden. Sakta men säkert fick man upp ögonen för innebörden i denna nya sanning. Till en början hade den varit lite för mycket på en gång, lite för vansinnig, lite för lik någonting som Mannen-på-gatan skulle ha sagt "Det där visste jag redan" om. Men så uppfann man uttryck som Interaktiv Subjektivitet, och då kunde alla koppla av och fortsätta som förut.
Dom små grupper av munkar som hade börjat drälla omkring utanför större forskningsinstitut och sjöng långa litanior om att världen bara är en produkt av sin egen fantasi, fick äntligen sina kulturpengar och kunde gå hem.
(Utdrag ur Liftarens guide till galaxen)
Freak of the geek
Idag hade jag fcz på besök på hotellet.
Tre fcz-spelare vid frukost buffen:
-Ge mig lite fil, säger den ena.
-Visst, säger den andra.
Tystnad
-Fil-delning, säger den tredje.
HAHAHA
Vi skrattar gött nördigt pojkarna och jag.
Tre fcz-spelare vid frukost buffen:
-Ge mig lite fil, säger den ena.
-Visst, säger den andra.
Tystnad
-Fil-delning, säger den tredje.
HAHAHA
Vi skrattar gött nördigt pojkarna och jag.
Oh my Lordi
Och vad kunde jag annat önska än lite skitig monster-rock från Finland.
Hallelujah
Hallelujah
Give me some Action!
Efterlyser lite känslor. Lite hunger. Lite smuts, svett och tårar.
Idag handlar det om schlager. Snyggast klänning. Vackrast leende. Trallvänligaste refräng.
Idag handlar det om yta. Den skimmrande, glittrande (antagligen) sliskigt sötsaks-klibbiga schlager ytan.
Idag släpper alla hänmingar ute i stugorna. Idag får man dissa och hylla hur mycket man vill. Gärna poängsätta därefter oxå.
Ärligt, jag skiter i vem som sjunger bäst. Vem som följt stylisternas råd.
Jag vill ha nått mer. Ge mig nått äkta!
Give me some action Carola! Inte en vind-maskin...
Idag handlar det om schlager. Snyggast klänning. Vackrast leende. Trallvänligaste refräng.
Idag handlar det om yta. Den skimmrande, glittrande (antagligen) sliskigt sötsaks-klibbiga schlager ytan.
Idag släpper alla hänmingar ute i stugorna. Idag får man dissa och hylla hur mycket man vill. Gärna poängsätta därefter oxå.
Ärligt, jag skiter i vem som sjunger bäst. Vem som följt stylisternas råd.
Jag vill ha nått mer. Ge mig nått äkta!
Give me some action Carola! Inte en vind-maskin...
The Grizzly man
Jag gillar ju djur. Nästan alla djur. Mitt favorit djur är nog... kiwi-fågeln. Den ser ut som en kiwi. Ha ha. Nu är jag trött. Pratar jag kiwi-fåglar är det ett klart tecken på att jag borde göra nått annat. Ungefär som gäspningar..
Men lite djur snack i blobben är aldrig fel. Gillar djur mer än människor. "Människor är oxå djur" jo jag vet, men jag tror du fattar vad jag menar...
Det hetaste djur-snacket just nu måste ju va om Grizzly-mannen. Ni vet han som filmade sig själv med grizzlybjörnar i flera år. Ja han skulle ju rädda björnarna va... Hur man nu får för sig att "rädda" en grizzlybjörn? Lite för mycket alkohol... som vanligt när någon gör nått dumt. Men det gick ganska bra ändå det där. 13 somrar tillbringade han med björnarna. Men historien kunde ju ha slutat lite trevligare tycker jag. Att han konverterade till grizzlybjörn eller nått... Men det slutade så som det alltid slutar när man leker med björnar. Han blev uppäten.
Over and out!
Men lite djur snack i blobben är aldrig fel. Gillar djur mer än människor. "Människor är oxå djur" jo jag vet, men jag tror du fattar vad jag menar...
Det hetaste djur-snacket just nu måste ju va om Grizzly-mannen. Ni vet han som filmade sig själv med grizzlybjörnar i flera år. Ja han skulle ju rädda björnarna va... Hur man nu får för sig att "rädda" en grizzlybjörn? Lite för mycket alkohol... som vanligt när någon gör nått dumt. Men det gick ganska bra ändå det där. 13 somrar tillbringade han med björnarna. Men historien kunde ju ha slutat lite trevligare tycker jag. Att han konverterade till grizzlybjörn eller nått... Men det slutade så som det alltid slutar när man leker med björnar. Han blev uppäten.
Over and out!
Galna människor - Vad är fel?
Blir så trött på alla idiot männskor som inte kan hålla tyst fast ingen vill lyssna! Vad är det för fel på tex. Fadde-fd vaktchef, spy bar. Har mannen mindervärdes komplex? Eller hur kommer det sig att jag ständigt behöver läsa om hans totalt ointresanta liv! Varför kan han inte bara hålla käften! Jag vill inte höra om aborter, och bröllop. Jag vill inte läsa om Lindas otrohet eller bullemi. Och jag vill inte veta hur du blev vakt-chef, att du var vakt-chef eller att du inte längre är vakt-chef PÅ SPY BAR! Suck. Big deal!
Jag blir så trött på att höra dig småsurt förtala din gamla arbertgivare, för de gett dig sparken. Hallå, vi vet redan att inte alla är välkomna på spy bar. Stackars alla överviktiga, rullstolsbundna svartskallar som inte får spendera sin tid med sthlm´s bimbo-elit. Själv är jag glad om jag slipper.
Är det bara jag som föredrar att gå till ställen jag känner mig välkommen till utan att nödvändigtvis behöva truga mig in med hot om att ringa polisen och kalla det diskriminering om jag inte blir instäppt? Men hallå... Sluta deppa för fan. Det finns säkert nått skojsigt rullstols-disco ni kan joina...
Senast idag skulle Fadde lägga sig i debatten. Nu gällde det rättegången mot ssu-ordföranden Anna Sjödin, som inte heller verkar allt för klyftig. Hallå igen! Du har gjort bort dig! Är man as-packad, slåss och kallar dörrvakten för svartskalle får man stå sitt kast. Man behöver inte göra saken värre genom att skylla på nån annan! Barnsligt. Som ssu-ordförande har man väl nått sorts ansvar.
Fadde kan inte hålla igen sin glapp-käft här heller utan går ut stort med att han minsann har ljugit i rätten "massa gånger". "Bara en gång talade jag sanning, då blev jag dömd". Ja men va bra. Vad har vi då lärt oss av Fadde idag? Jo att är man dum ihuvudet och gör bort sig, så skyll ifrån dig allt ansvar på nån annan. Annars finns risk att rätsväsendet faktiskt kan fungera, och att man åker dit på kuppen.
Suck. Jag vill inte veta.
Jag blir så trött på att höra dig småsurt förtala din gamla arbertgivare, för de gett dig sparken. Hallå, vi vet redan att inte alla är välkomna på spy bar. Stackars alla överviktiga, rullstolsbundna svartskallar som inte får spendera sin tid med sthlm´s bimbo-elit. Själv är jag glad om jag slipper.
Är det bara jag som föredrar att gå till ställen jag känner mig välkommen till utan att nödvändigtvis behöva truga mig in med hot om att ringa polisen och kalla det diskriminering om jag inte blir instäppt? Men hallå... Sluta deppa för fan. Det finns säkert nått skojsigt rullstols-disco ni kan joina...
Senast idag skulle Fadde lägga sig i debatten. Nu gällde det rättegången mot ssu-ordföranden Anna Sjödin, som inte heller verkar allt för klyftig. Hallå igen! Du har gjort bort dig! Är man as-packad, slåss och kallar dörrvakten för svartskalle får man stå sitt kast. Man behöver inte göra saken värre genom att skylla på nån annan! Barnsligt. Som ssu-ordförande har man väl nått sorts ansvar.
Fadde kan inte hålla igen sin glapp-käft här heller utan går ut stort med att han minsann har ljugit i rätten "massa gånger". "Bara en gång talade jag sanning, då blev jag dömd". Ja men va bra. Vad har vi då lärt oss av Fadde idag? Jo att är man dum ihuvudet och gör bort sig, så skyll ifrån dig allt ansvar på nån annan. Annars finns risk att rätsväsendet faktiskt kan fungera, och att man åker dit på kuppen.
Suck. Jag vill inte veta.
V för Vad Var det som hände?
I dessa film tider måste jag faktiskt höja ett varnande finger och citera min favorit film-kritiker Bengt Alsterlind, ja hajk-Bengt ja, som faktiskt hade ett eget film-program på 80-talet. Inget förvånar mig...Jag är visseligen född under 80-talet, men vill oxå förtydliga att det är den enda kopplingen mellan mig och detta något bisarra årtionde....huu.. Vilket stod ännu mer klart efter en 30-års fest här om sistens, efter den skojiga leken "Kan du ditt 80-tal". Nä uppenbarligen inte. Fick inget rätt... stackars mig. Är lite bitter...
Var var jag? Bengt ja...
"-Var försiktiga där ute i video-butikerna. Det finns dåliga filmer oxå". Och han har så rätt Bengt. För är det nått det finns gott om så är det dålig film!
Undrar egentligen hur stor chans det är att man får se en bra film på det hela taget? Inte specielt stor. Kanske nått för Adam att fundera över. Jag menar det kan ju inte vara specielt många filmer som är bra, i förhålland till hur många filmer som suger.. (nä jag menar inte sån film - hehe)..
Här om kvällen var jag på förhandsvisning av en... (hittar inte ord)... film. Inte var den bra i alla fall. Snarare helt ... sjuk. Den handlade om en kille, som var just sjuk. Staten utförde biologiska expriment på killen för att framställa nått sorts biologiskt krigsvapen, men så en dag fick killen nog och sprängde hela skiten i luften. Så här långt är jag fortfarande helt med på vad som händer, även om jag är en aning uttråkad.
Sen börjar det spåra ur...
Killen ska göra revolution. Klart han ska. Det är ju bröderna Andy och Larry Wachowski (Matrix) som gjort filmen, och det där med REVOLUTION verkar ju vara lite deras pryl...
Trots att killen ser ut som en pedofil misstängt muskeltör med verja och scream-mask, får han på något underligt sätt med sig en snygg tjej på sina galenskaper. Hela Londons något förvirrade befolkning oxå för den delen. Suck. Jag blir så trött.
Sedan följer ett virrvar av seriöst revolutons-snack, dåliga skämt, klassisk musik och galna politiker. Som pricken över i:t oxå en rejäl dos data-våld i äkta matrix-anda. Jag tror det var nån stans mellan ett dåligt skämt och en snygg slowmotion-spark jag tappade bort mig helt...
Så, nu ni som ändå tänker gå och se filmen, nu kommer slutet. Och vilket slut sen...
Ja du hade rätt.. Muskeltör-killen och snygg-tjejen blir kära i varann. Nytänkande så det förslår...
Men sen kommer det bästa! I sista scenen dör killen och spränger sig själv och hela riksdagshuset, (observera i SLOWMOTION), till tonerna av en vacker symfoni! Det kallar jag slut!
Power to the people!
Var var jag? Bengt ja...
"-Var försiktiga där ute i video-butikerna. Det finns dåliga filmer oxå". Och han har så rätt Bengt. För är det nått det finns gott om så är det dålig film!
Undrar egentligen hur stor chans det är att man får se en bra film på det hela taget? Inte specielt stor. Kanske nått för Adam att fundera över. Jag menar det kan ju inte vara specielt många filmer som är bra, i förhålland till hur många filmer som suger.. (nä jag menar inte sån film - hehe)..
Här om kvällen var jag på förhandsvisning av en... (hittar inte ord)... film. Inte var den bra i alla fall. Snarare helt ... sjuk. Den handlade om en kille, som var just sjuk. Staten utförde biologiska expriment på killen för att framställa nått sorts biologiskt krigsvapen, men så en dag fick killen nog och sprängde hela skiten i luften. Så här långt är jag fortfarande helt med på vad som händer, även om jag är en aning uttråkad.
Sen börjar det spåra ur...
Killen ska göra revolution. Klart han ska. Det är ju bröderna Andy och Larry Wachowski (Matrix) som gjort filmen, och det där med REVOLUTION verkar ju vara lite deras pryl...
Trots att killen ser ut som en pedofil misstängt muskeltör med verja och scream-mask, får han på något underligt sätt med sig en snygg tjej på sina galenskaper. Hela Londons något förvirrade befolkning oxå för den delen. Suck. Jag blir så trött.
Sedan följer ett virrvar av seriöst revolutons-snack, dåliga skämt, klassisk musik och galna politiker. Som pricken över i:t oxå en rejäl dos data-våld i äkta matrix-anda. Jag tror det var nån stans mellan ett dåligt skämt och en snygg slowmotion-spark jag tappade bort mig helt...
Så, nu ni som ändå tänker gå och se filmen, nu kommer slutet. Och vilket slut sen...
Ja du hade rätt.. Muskeltör-killen och snygg-tjejen blir kära i varann. Nytänkande så det förslår...
Men sen kommer det bästa! I sista scenen dör killen och spränger sig själv och hela riksdagshuset, (observera i SLOWMOTION), till tonerna av en vacker symfoni! Det kallar jag slut!
Power to the people!
Nä, jag håller med Bengt. Be careful out there...
Film Tips
Som sagt så är Feunet långt ifrån den enda jag skulle vilja hylla. Det
har gjorts så otroligt mycket bra film.
Hur ska man hinna se alla? Ett tag
var jag inne på att försöka se en
film om dagen, men tyvärr kommer
det ofta annat i vägen. Som dåliga
dokusopor tex.. Hur det nu kommer
sig att man väljer att titta på skit-tv,
framför nån av dessa? Här kommer
i alla fall ett utval av mina favorit
regissörer och deras filmer. Skulle
lätt kunna göra lika stora tributes till
dem, men då skulle min blogg inte
handla om annat...
Quentin Tarantino
Sin City (2005)
Kill Bill: Vol. 1 & 2 (2003-2004)
Jackie Brown (1997)
Four Rooms (1995)
Pulp Fiction (1994)
Natural Born Killers (1994) (Oliver Stone)
Reservoir Dogs (1992)
Kill Bill: Vol. 1 & 2 (2003-2004)
Jackie Brown (1997)
Four Rooms (1995)
Pulp Fiction (1994)
Natural Born Killers (1994) (Oliver Stone)
Reservoir Dogs (1992)
QT, en av mina absoluta faroriter.
Han är rolig, han är smart och han
är våldsam. Sägs ha ett iq på 160
och är döpt efter Burt Reynolds
rollfigur Quint Asper i "Gunsmoke"
(1955).Spelar ofta själv en liten roll
i sina filmer, (Jimmie Dimmick i
Pulp Fiction, Mr. Brown i Reservoir
Dogs, och telefosvarar-rösten i
Jackie Brown).
Stanley Kubrick
Eyes Wide Shut (1999)
Full Metal Jacket (1987)
The Shining (1980)
Barry Lyndon (1975)
A Clockwork Orange (1971)
2001: A Space Odyssey (1968)
Lolita (1962)
Spartacus (1960)
Eyes Wide Shut (1999)
Full Metal Jacket (1987)
The Shining (1980)
Barry Lyndon (1975)
A Clockwork Orange (1971)
2001: A Space Odyssey (1968)
Lolita (1962)
Spartacus (1960)
Stanley dog i mars 1999. 666 dagar
före 01-01-01. (en notis bara)
Han gillar badrum, och har alltid en
badrums-scen med i sina filmer.
Han gillar att ta fram det onda i
människan. Alla våra dåliga sidor, och
fula ovanor. Han använder sig mycket
av irroni, och spelar ofta på gränsen
till galenskap.
före 01-01-01. (en notis bara)
Han gillar badrum, och har alltid en
badrums-scen med i sina filmer.
Han gillar att ta fram det onda i
människan. Alla våra dåliga sidor, och
fula ovanor. Han använder sig mycket
av irroni, och spelar ofta på gränsen
till galenskap.
Lars von Trier
Wasington (2007) (announced)
Manderlay (2005)
Dogville (2003)
Dancer in the Dark (2000)
Idioterna (1998)
Breaking the Waves (1996)
"Riket" (1994) Tv-serie
Manderlay (2005)
Dogville (2003)
Dancer in the Dark (2000)
Idioterna (1998)
Breaking the Waves (1996)
"Riket" (1994) Tv-serie
Lars är en mycket skicklig regissör
(- och USA motståndare). Hans tre
senaste filmer Dogville, Manderlay,
och nu Wasington, handlar om hans
syn på USA som maktfaktor. Hans
filmer är ofta tragiska kvinno-öden.
Enligt von Trier spelar karaktärerna
olika sidor av honom själv.
(- och USA motståndare). Hans tre
senaste filmer Dogville, Manderlay,
och nu Wasington, handlar om hans
syn på USA som maktfaktor. Hans
filmer är ofta tragiska kvinno-öden.
Enligt von Trier spelar karaktärerna
olika sidor av honom själv.
Milos Forman
Man on the Moon (1999)
The People vs. Larry
Flynt (1996)
Amadeus (1984)
One Flew Over the Cuckoo's Nest (Gökboet)
(1975)
The People vs. Larry
Flynt (1996)Amadeus (1984)
One Flew Over the Cuckoo's Nest (Gökboet)
(1975)
Gökboet... en mycket bra film.
Martin Scorsese
Casino (1995)
Cape Fear (1991)
Goodfellas (1990)
The Last Waltz (1978)
Taxi Driver (1976)
Cape Fear (1991)
Goodfellas (1990)
The Last Waltz (1978)
Taxi Driver (1976)
Francis Ford Coppola
Lost in Translation (2003)
The Godfather Trilogy: (1972-1980)
Apocalypse Now (1979)
The Godfather Trilogy: (1972-1980)
Apocalypse Now (1979)
Gudfadern, Marlon Brando,
- behöver jag säga mer.
Tim Burton
Corpse Bride (2005)
Charlie and the Chocolate Factory
(2005)
Big Fish (2003)
Sleepy Hollow (1999)
Edward Scissorhands (1990)
Batman (1989)
Charlie and the Chocolate Factory
(2005)
Big Fish (2003)
Sleepy Hollow (1999)
Edward Scissorhands (1990)
Batman (1989)
Här har vi en sago-farbror till. Precis
som Jeunet är Tim Burtons filmer
fulla med färg och konstiga
karaktärer. Kärlek, musik och humor.
Men Burton är snällare, sötare och
lyckligare.
som Jeunet är Tim Burtons filmer
fulla med färg och konstiga
karaktärer. Kärlek, musik och humor.
Men Burton är snällare, sötare och
lyckligare.
Alfred Hitchcock
The Birds (1963)
Psycho (1960)
The Man Who Knew Too Much (1956)
Rope (1948)
Notorious (1946)
Psycho (1960)
The Man Who Knew Too Much (1956)
Rope (1948)
Notorious (1946)
Min absoluta favorit skräckis-
regissör! Hitchcock har gjort
skräckfilm i nästan ett helt sekel.
Och grym sådan. Psycho, är helt
klart den bästa skräckfilm som
gjorts någonsin.
Älskar svartvit film överhuvudtaget.
Alla blir så snygga!
Så, nu är det bara att springa till video-affären och hyra.
Detta är som sagt bara toppen av ett isberg.
Det finns hur mycket bra film som helst.
Detta är som sagt bara toppen av ett isberg.
Det finns hur mycket bra film som helst.
A Tribute To Jeunet
Det finns många jag skulle vilja hylla.
Igår såg jag i alla fall Delicatessen (igen), av mäster-regissören Jean-Pierre Jeunet, så jag börjar med honom.
Jag älskar sagor. Sagor i alla former. Därför älskar jag oxå Jean-Pierre Jeunet - minimalismens fiende nummer ett. Alla hans filmer utspelar sig i en drömvärld, nån stans mellan saga och tragisk verklighet.
Efter "Delicatessen", har han gjort filmer som "De förlorade barnens stad" och "Amelie från Montmartre" och skapat en helt egen oefterhärmlig stil där han plockar fram både det goda och onda i människor, både det ljusa och svarta i livet. Då hans fantasi är som febrigast är det långa stunder helt magiskt.
Älskar ljuset. Älskar karaktärerna. Älskar musiken, språket, och miljöerna. Men mest älskar jag hans humor. Den svarta och stundtals bisarra komiken, som blandas med romantik och lycka på ett helt fantastiskt sätt.
Efter "Delicatessen", har han gjort filmer som "De förlorade barnens stad" och "Amelie från Montmartre" och skapat en helt egen oefterhärmlig stil där han plockar fram både det goda och onda i människor, både det ljusa och svarta i livet. Då hans fantasi är som febrigast är det långa stunder helt magiskt.
Älskar ljuset. Älskar karaktärerna. Älskar musiken, språket, och miljöerna. Men mest älskar jag hans humor. Den svarta och stundtals bisarra komiken, som blandas med romantik och lycka på ett helt fantastiskt sätt.
När "De förlorade barnens stad" kom var det den dittills dyraste Franska film som gjorts. Kostymerna gjordes av ingen mindre än den något galne kläd-designern Jean-Paul Gautier, (bara en sån sak).
Här influeras Jeunet av tysk 20-talsexpressionism, Dickens och science-fiction. Mest uppenbar är kanske expressionismen, på grund av kameravinklarna, effekterna och inte minst de dystopiska miljöerna.
En annan sak som alltid är återkommande i hans filmer är de långsökta och underhållande händelsekedjorna, samt förkärleken för märkliga fysionomier.
En annan sak som alltid är återkommande i hans filmer är de långsökta och underhållande händelsekedjorna, samt förkärleken för märkliga fysionomier.
Humorn och skrattet är i alla fall det väsentliga i Jeunets filmer. Som han sa när han regisserade Alien-Resurrection, att han "hade som mål att få in ett skämt i varje scen". Kanske inte så konstigt den inte blev så skräckinjagande då...
Gillar man inte sagor ska man nog undvika mr. Jeunets filmer. Är man den fantasilösa typen som ifrågasätter hur tavlor plötsligt kan prata eller trädgårdstomtar göra jordenruntresor kan det bli en aningen svårsmält. För filmerna har i grund och botten alltid tydliga drag av saga, - även om det emellanåt är en ond och grotesk sådan.
Allt man skriver låter på nått sätt fjuttigt, när man pratar om Jeunets filmer. För att göra honom nån rättvisa, får man helt enkelt se filmerna, och uppleva magin helt själv.
Respekt.
Allt man skriver låter på nått sätt fjuttigt, när man pratar om Jeunets filmer. För att göra honom nån rättvisa, får man helt enkelt se filmerna, och uppleva magin helt själv.
Respekt.