Ett av universums mysterier
Bistromatikdriften är det nya underbara sättet att färdas över de oändliga mörka svalgen mellan stjärnorna utan att behöva ägna sig åt livsfarliga schackrandet med osannolikhetsfaktorer.
Bistromatiken är i sig ett nytt underbart sätt att förstå sig på tal och talseriers beteende. På samma sätt som Einstein upptäckte att tiden inte är något absolut, utan är beroende av observatörens rörelse i rummet, och att rummet inte är absolut utan beror av observatörens rörelse i tiden, har man nu upptäckt att talen inte är absoluta utan beror av observatörens rädsla i restauranger.
Det första icke-absoluta talet refererar till det antal personer för vilket bordet är reserverat. Detta varierar under loppet av de tre första telefonsamtalen till restaurangen, och har sedan ingen bestämd relation till det antal som faktiskt tar plats, eller till det antal personer som kontinuerligt ansluter sig till sällskapet efter filmen/matchen/festen, eller till det antal personer som avlägsnar sig när de ser vilka andra personer som kommer.
Det andra icke-absoluta talet anger det klockslag vid vilket man kommit överens om att träffas. Detta tal är sedan länge känt för att vara ett av de mest obegripliga av alla matematiska begrepp, ett reciproximativt tal, som endast kan definieras såsom varande allt annat än sig självt. Med andra ord den överenskomna tidpunkten är den enda tidpunkt vid vilken det är uteslutet att någon i sällskapet ska infinna sig. Reciproximativa tal spelar nu en allt viktigare roll i alltflera grenar av matematiken, inklusive statistik och bokföring, och utgör också själva råmaterialet till de ekvationer som används för att styra Någon Annans Problem-fältet.
Det tredje, det allra mest icke-absoluta fallet av absolut relativitet finns i förhållandet mellan antalet poster på notan, det angivna priset, antalet personer vid bordet, samt vad var och en är beredd att betala för. (Antalet personer som faktiskt har pengar på sig är irrelevant i detta fall.)
De häpnadsväckande matematiska oegentligheter som ständigt blev uppenbara i denna situation förblev outforskade i århundraden, helt enkelt därför att ingen tog dem på allvar. De hänfördes tidigare alltid till sådana saker som konvenans, brist på uppfostran, illvilja, ytlighet, trötthet, känslosamhet, eller att det var lite sent. Och följande morgon kunde ingen minnas någonting. De testades inte heller under laboratoriemässiga förhållanden, självklart, eftersom de aldrig uppstod i laboratorier, åtminstånde inte i respektabla laboratorier.
Därför var det först i och med fickdatorerna som den uppseendeväckande sanningen stod klar, nämligen denna:
Tal skrivna på restaurangnotor i restauranger följer inte samma matematiska lagar som tal skrivna på andra slag av papperslappar och på andra ställen i universum.
Detta enda, enkla faktum tog den vetenskapliga världen med storm. Det blev en fullkomlig revolution. Så många konferenser hölls i så många förstklassiga restauranger att en hel generations bästa hjärnor dog ut i fettsot eller hjärtslag och den matematiska vetenskapen låg nere i årtionden. Sakta men säkert fick man upp ögonen för innebörden i denna nya sanning. Till en början hade den varit lite för mycket på en gång, lite för vansinnig, lite för lik någonting som Mannen-på-gatan skulle ha sagt "Det där visste jag redan" om. Men så uppfann man uttryck som Interaktiv Subjektivitet, och då kunde alla koppla av och fortsätta som förut.
Dom små grupper av munkar som hade börjat drälla omkring utanför större forskningsinstitut och sjöng långa litanior om att världen bara är en produkt av sin egen fantasi, fick äntligen sina kulturpengar och kunde gå hem.
Bistromatiken är i sig ett nytt underbart sätt att förstå sig på tal och talseriers beteende. På samma sätt som Einstein upptäckte att tiden inte är något absolut, utan är beroende av observatörens rörelse i rummet, och att rummet inte är absolut utan beror av observatörens rörelse i tiden, har man nu upptäckt att talen inte är absoluta utan beror av observatörens rädsla i restauranger.
Det första icke-absoluta talet refererar till det antal personer för vilket bordet är reserverat. Detta varierar under loppet av de tre första telefonsamtalen till restaurangen, och har sedan ingen bestämd relation till det antal som faktiskt tar plats, eller till det antal personer som kontinuerligt ansluter sig till sällskapet efter filmen/matchen/festen, eller till det antal personer som avlägsnar sig när de ser vilka andra personer som kommer.
Det andra icke-absoluta talet anger det klockslag vid vilket man kommit överens om att träffas. Detta tal är sedan länge känt för att vara ett av de mest obegripliga av alla matematiska begrepp, ett reciproximativt tal, som endast kan definieras såsom varande allt annat än sig självt. Med andra ord den överenskomna tidpunkten är den enda tidpunkt vid vilken det är uteslutet att någon i sällskapet ska infinna sig. Reciproximativa tal spelar nu en allt viktigare roll i alltflera grenar av matematiken, inklusive statistik och bokföring, och utgör också själva råmaterialet till de ekvationer som används för att styra Någon Annans Problem-fältet.
Det tredje, det allra mest icke-absoluta fallet av absolut relativitet finns i förhållandet mellan antalet poster på notan, det angivna priset, antalet personer vid bordet, samt vad var och en är beredd att betala för. (Antalet personer som faktiskt har pengar på sig är irrelevant i detta fall.)
De häpnadsväckande matematiska oegentligheter som ständigt blev uppenbara i denna situation förblev outforskade i århundraden, helt enkelt därför att ingen tog dem på allvar. De hänfördes tidigare alltid till sådana saker som konvenans, brist på uppfostran, illvilja, ytlighet, trötthet, känslosamhet, eller att det var lite sent. Och följande morgon kunde ingen minnas någonting. De testades inte heller under laboratoriemässiga förhållanden, självklart, eftersom de aldrig uppstod i laboratorier, åtminstånde inte i respektabla laboratorier.
Därför var det först i och med fickdatorerna som den uppseendeväckande sanningen stod klar, nämligen denna:
Tal skrivna på restaurangnotor i restauranger följer inte samma matematiska lagar som tal skrivna på andra slag av papperslappar och på andra ställen i universum.
Detta enda, enkla faktum tog den vetenskapliga världen med storm. Det blev en fullkomlig revolution. Så många konferenser hölls i så många förstklassiga restauranger att en hel generations bästa hjärnor dog ut i fettsot eller hjärtslag och den matematiska vetenskapen låg nere i årtionden. Sakta men säkert fick man upp ögonen för innebörden i denna nya sanning. Till en början hade den varit lite för mycket på en gång, lite för vansinnig, lite för lik någonting som Mannen-på-gatan skulle ha sagt "Det där visste jag redan" om. Men så uppfann man uttryck som Interaktiv Subjektivitet, och då kunde alla koppla av och fortsätta som förut.
Dom små grupper av munkar som hade börjat drälla omkring utanför större forskningsinstitut och sjöng långa litanior om att världen bara är en produkt av sin egen fantasi, fick äntligen sina kulturpengar och kunde gå hem.
(Utdrag ur Liftarens guide till galaxen)
Kommentarer
Trackback