det är så jag säger det

Vilken seriös början den här bloggen fick. Nu finns risk att jag framstår som en något mer seriös person är jag egentligen är.
Samma sak uppstod när jag för ett tag sedan besökte en spå-tant (bara att gå dit tyder väl på att man inte är så specielt seriös, men men. Och nej det var inte min ide, och nej det funkar inte).
Ja, i alla fall börjar de med att "läsa av dig" för att sedan ha en fullständigt klar bild av vem du är. Smidigt.
Och fort går det. 1 minut tog det tanten, det som tagit mig en hel livstid att försöka förstå.
Hon sa att det första intrycket jag ger är mycket seriöst.

Seriös? Jag? var den första tanken som slog mig då, och den första tansken som slår mig nu, för efter att ha läst understående är jag nog motvilligt villig (?) att hålla med henne.

Jag kanske är seriös utan att jag vet om det? Eller kanske framstår seriös utan att jag vill det? Det är möjligt.
Hur du uppfattas av andra kanske inte alltid stämmer in med bilden du har av dig själv.

Pratade med en vän för ett tag sedan, och kom iförbifarten in på diskussionen hur vida vi var lätta eller svåra att leva med. ha ha, den lätta.

"-Nej men jag är lätt"
"-Du sa du var svår"
"-Svår? Skulle jag? Det har jag aaaaldrig sagt..."
Ja du vet så.

Insåg efter en stunds förvirrade tankar på saken att det var helt omöjligt att svara på.
Alla vill väl vara lätta att leva med. Tror inte nån vill vara svår, invecklad och besvärlig egentligen.
Ingen bra pr lixom. Och hela livet är väl inget annat är en lång pr-kupp. Mer eller mindre.

Men finns det några lätta? Eller bara mer eller mindre svåra.
Mer eller mindre... det är frågan.

Lagom är nog bäst som vanligt.

Nothing worth it have ever comes easy

Lätt kommet lätt förgånget

Ja du fattar.

Förhållanden ja. Det är invecklade saker.
Det är när jag sitter och resonerar så här som jag känner mig exakt så svår och invecklad som man inte vill vara.

"Sluta va så djup" ekar i mitt huvud.

Tänk att få va en okompliserad människa...
Det är de som inte bryr sig om meningen med livet. De som går till ett skit jobb, men är nöjda för det. De som tar bussen till ett underbart liv och ett glas samarin.
Han vill inte va svår och aldrig missa nån buss...

Brukar tänka på det pappa alltid sa när jag var liten innan jag skulle somna.
"Tyck om dig själv, det är den enda människa du behövder umgås med hela livet". Och visst är det så. Är man nöjd med sig själv, och tycker man är en ganska bra person ändå, trotts alla dumma ideer, har man kommit en bra bit på väg.
För ju lättare  det är att leva med sig sjäv, destå lättare är det nog oxå att dela med sig av sig själv till nån annan.

Kanske inte är så bra när föräldrar leker psykologer till sina barn. Det är väl då man blir sittande så här med en massa olösliga frågor i huvudet. Men pappa har lärt mig mycket bra... det är klart.

Mitt seriösa jag kanske inte framstår minder i och med detta.

Men skenet bedrar. Du skulle bara veta.