My Sweet Town

Jag kommer från en mycket liten håla, mitt bland de värmländska skogarna. Här står utvecklingen still. Alla känner alla. Alla känner allas föräldrar och vet var dessa jobbar.
Alla vet vilka som har sex med varandra, vilka som haft sex med varandra, vilka som vill, och vilka som defenitift inte vill ha sex med varandra. Det handlar mycket om sex, eller som min sexualundervisnings lärare i nian sa: "här finns det inte så mycket annat att göra". Det är rätt skönt.
Man har sten-koll.

Alla har sin plats i det sociala nätverket bestämd nästan ända från födseln. Så är det bara. Inget man kan ändra på. Det är bra, för man behöver inte va rädd att data en idiot, för vilka som är idioter vet alla redan från början. Eller data och data. Här datas det väl inte så mycket precis. Man lixom skavs mot varandra, trycks samman, vare sig man vill eller inte.

Det lilla samhället är uppbyggt av ett antal samhälls-grupper.
De snygga, de tuffa, de konstiga, de töntiga, men störst är helt klart gruppen med raggare och annat löst folk. På natten tar de över hela "stan", och doften av bränt gummi ligger tung över torget.

Näst efter diskussioner om varann, är helgen det största samtalsämnet i den lilla byn. Antingen pratar man om vad man ska göra under helgen som kommer, eller så pratar man om vad som hände under helgen som gick. På helgen är det alltid fest. Det finns bara ett uteställe, men det är ju bara bra, för man behöver inte va rädd att missa nått (eller någon), eftersom det inte finns nått att missa nån annan stans. Där av dating frånvaron...

I det lilla samhället vet alla redan vad de ska bli när de blir stora. Många kör på det säkra kortet och blir det samma som sina föräldrar. Det är ju smart, för då kan föräldrarna fixa jobb åt sina barn på sina arbetsplatser.
Annars är det nog snickare eller möjligen lärare som är de populäraste utbildningarna. Snickare är bra, för då kan man vecko-pendla till Norge, för där tjänar man bra har vi hört.

Till Norge är det inte så långt. Det märks framför allt på sommaren då hela byn förvandlas till en norsk kolloni. Mer eller mindre snygga norrmän vallfärdar över gränsen för att supa, slåss och ta flickornas oskulder.

Ja det är fint på sommaren. På sommaren är fryksdalen ett paradis, som hämtat direkt från en saga. Kanske skriven av Selma Lagerlöf. Paradiset på jorden. Är det kanske där ifrån jag kommer.
Saknar min lilla by mycket här i storstan. Där är enkelt att leva. Enkla människor med enkla tankar. Den lilla hålan kommer alltid har en stor palts i mitt hjärta. Vart jag än i världen vänder, vet jag att det finns en plats på jorden där alla kan mitt namn, ser mig i ögonen, och hälsar när när jag går gatan fram. För trotts allt skitsnack håller vi ändå ihop när det väl gäller. Det är nått specielt med oss nämligen.
Vi kommer alltid älska vår lilla håla.


47177-2

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback