det är så jag säger det

Melodifestivalens enda ljuspunkt i ett annars bäcksvart mörker

Min sambo (nån stans där ute) är rolig. Han har jobbat på McDonalds. Att han jobbat på MceDonken är väl inte specielt kul i sig, men att han varje gång vi är inne på ett  inte kan hålla sig från att säga att han minsan hade gjort det mycket snabbare än den slöa gymmnasieeleven i kassan framför oss, är. Han suckar och stönar och säger att "man måste ha TEMPO om man ska stå i kassan!" (som tydligen är en viss uppgradering från att stå där bak och  göra hamburgarna... Där ser man). "När jag jobbade på McDonalds hade jag kassa-rekordet!" fortsätter han.
Ehh okej darling, fint...
Sen att har varje gång vi åker förbi stället han jobbade på, pekar och säger för femtioelfte gången att det var där han jobbade är oxå lite kul. Första gången jag var med hem till hans föräldrar tog han naturligtvis fram sin gamla McDonalds kostym, en blårutig skjorta med tillhörande slips med små hamburgare och pomesfrites på, nån stans ut garderoben.
Han ringde föresten för ett tag sen när han var ute och körde och sa "Nu är jag på mitt gamla McDonalds du vet. De har gjort om! Man känner knappt inte igen sig från när jag jobbade här!"

Älskar dig baby. Du är finast - och snabbast.